| N:o 14 6 april. | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. | 22 årg. 1905. |
Petrus förnekar Jesus.
Mark. 14: 66-72.
hvarje människas lif finnes mörka, svåra stunder, stunder afsvaghet, stunder af nöd. En sådan mörk stund var det förPetrus, när han förnekade sin frälsare.
I likhet med de öfriga apostlarne hade Petrus flytt, dåJesus blef gripen och fängslad i Getsemane. Johannes hadedock snart bemannat sig, han slöt sig till frälsaren ochföljde honom troget in i Jerusalem, in i öfversteprästenspalats och upp till den öppna pelarsal, där förhöret medJesus var tillställdt. Petrus hade äfven ångrat sin feghet att fly. Han vändedärför om och följde äfven han med skaran, som gripit Jesus, men på afstånd.
Händelsen med Petrus lär oss, att vi skola såsom Johannes hålla oss näraJesus, om vi skola följa honom, och icke på afstånd, såsom Petrus. Johanneskom icke i någon fara, men Petrus var nära att förgås.
Förhöret med Jesus räckte länge, natten var kall, och därför hade tjänarnegjort upp en koleld inne på öfversteprästens gård. Till denna eld kom äfvenPetrus för att värma sig. En af tjänstekvinnorna börjar se på Petrus. Honkänner snart igen honom såsom en af Herrens apostlar och säger detta högt,så att det höres i hela kretsen omkring elden. Då krymper Petri hjärta sammanaf fruktan och bäfvan. Mörkrets furste drifver sitt spel med honom och målari hemska färger, huru Petrus nu skall blifva bunden och pinad äfven han. Idenna stund af omanlig svaghet ochförvirring nekar lärjungen, att han kännersin mästare. Det blir därefter förhett vid elden för Petrus, han går ut påden yttre gården och strax hör han,huru hanen gol.
Om en stund vänder Petrus åter tillden inre gården och till kolelden. Hanborde dock hafva lärt, att detta var ettfarligt ställe för honom. Tjänstekvinnanutpekar honom åter såsom en Jesulärjunge, men åter nekar han därtill.Petrus synes för en stund hafvaaflägsnat sig från kolelden. Rannsakningenmed Jesus drager ut på tiden,folket på gården rör sig af och an, ochsnart se vi Petrus åter i ringen kringkolelden. Nu synes flera af tjänarnebörja se på Petrus och en af demsäger honom: "För visso är du en afdem, ty du är en galiléer och ditt uttalljuder så".
Nu har den stund kommit, som Jesusförutsagt med de orden: "satan harbegärt sålla eder såsom hvete". Petrusär nu i satans såll, han äger ej kraftatt befria sig, ej det manliga modet attvåga språnget ut ur den trollkrets, hansegen feghet spunnit omkring honom.I stället för att öppet bekänna sig varaen Jesu lärjunge, förnekar han åter sinfrälsare, afsäger sig därmed apostlaämbetetoch sjunker djupt ned i natt ochsynd och mörker.
Det andra hanegället går Petrus genommärg och ben. Det liksom ropar tillhonom: "Nu är det tid att stå upp ursömnen, ur natt och synd!" Men omdär skall varda ljus i Petri själ, så behöfvesdär sol. Den möter honom urJesu öga, ty det heter, att Jesus vändesig om och såg på honom. Det blirgenast morgongryning i Petri s